Att vilja nått är en helt annan sak efter.. För vad du visar är det som man lär sig och se, för i visa ögonblick vill man bara stanna i.. Dessa magiska ögonblick som spridder sig genom kroppen likt spänningen av att du kommer få nått riktigt fint som du så länge ville ha.Det är denna känsla jag jagar genom dagarna, nu när man bor i stora stygga staden har jag större chans...men tycker jag bara träffar folk som tar livet så hårt på saker som jag tycker är ovesentliga i min ögon...allt i livet ska vara så seriöst och det måste det vara men det behöver det inte vara om man väljer att ta ens arbetsuppgifter,skola och ekonomi men resten tycker ja ska vara kul...det ska inte kännas som tvång att vara med någon utan det ska vara för att man vet att vad man än gör med den personen så blir det kul!! Som när jag är med Mimmi (påhittat namn).. Vi ska handla lite snacks och vi är 14år och lånat min brors etta. När vi kommer in i affären plingar det till och vi går in, en man i 45års åldern står bakom kassan och det är inga fler i butiken, denna man tittar på Mimmi med ögon av lust och åtrå och helt plötsligt så friser Mimmi går fram till kassan med varorna och ler nöjt när vi väl kommer ut börjar ja as garva och Mimmi säger bara gubbjävel.... Att just detta minne dyker upp är av en slump men är du inte med någon som är lika spontan och skiljer på tillfällen så blir det trevande i början när man lär känna nya människor...Tänk så skönt det varit om folk slutat tro att man har en baktanke med att man vill umgås? Tänk om det bara var för att det är just du och ingen annan....det hade varit underbart om dessa människor som inte fattar hinten att det är handlingarna och tankarna som är viktiga för mig inte själva handlingen, dock är det viktigt att påpeka här att variera aktiviteter för då slipper jag rastlösheten som jag tror aldrig kan försvinna... Nä ska upp om 6 h för morgongympa så man kan kränga chips på kvällarna

Alltid varje dag när jag vaknar brottas jag med mitt morgonhumör om det så är 1min eller tills det att jag satt mig på toa eller kanske tagit en cigg så har jag vridit på tankarn men jag tycker det är märkligt att det blir så....Har ställt frågan många gånger när man verkligen vaknar upp helt glad direkt...händer ju men inte lika ofta som när man är morgontrött precis...Detta gäller även också när man sovit ut eller inte för det kvittar...

Alla i min närhet under min uppväxt har haft dåligt morgon humör och har man bott med den mest sura människan på jorden (min styvfar,förklarar i vilken bemärkelse senare i ett anna inlägg) så vill jag såklart bryta den...

Var en man som jag träffade när jag jobbade som berättade om en man som varje morgon satte på sig ett gummiband och snärtade sig själv tre gånger och sa att idag skulle det bli en bra dag...

Jag skulle aldrig använda ett gummiband anser att de e lite overkill men principen förstår jag och vill gärna tänka på för att inte glömma både mannen som var så trevlig och själva poängen med att intala sig själv...

Men bästa med mitt liv nu på morgonen att jag kan välja när jag vill gå upp innan jag skall göra det som är ett måste varje dag är att allt har jag valt själv ingen kan förstöra saker genom att vara sura och griniga hemma för så var det innan när jag bodde med min mor ovh styfar, han var alltid arg och sur och depremerad och han hade sina anledningar men jag vill inte vara fast i det förflutna som han var och är!! 

Därför vill jag alltid skapa underbar ögonblick och händelser men har inga förväntningar på dem alls för jag veet att om det inte är bra så kan jag fixa det i händelserna genom att känna personen jag är med...Humor bästa redsakpet om man har fantasi men det gäller att veta vem människan är och veta vad man ska göra var....

Detta gäller alla situationer jag är i....Men kommer känslor för en kille ja då tappar jag allt och den primitiva biten tar över om han inte ger en blicken eller de små handlingarna för då vill man fixa allt och då blir allt fel....hahaha knasfilosofitjejen signar ut!!!

Jag vill bara bara vara slippa tänka och förklara alldrig tveka bara leka den som kräver ska jag neka... Andra ställer krav hur dom vill att det ska va. Man blir pressad de är alltid stressad av vad dom vill ha. Men jag har börjat se och känna efter hur jag mår. Men varför ska man ge så mycket mer än vad man får. Jag vill bara bara vara slippa tänka å förklara alldrig tveka bara leka den som kräver ska jag neka... Tiden flyger fram hinna hunnit hand. Klockan ringer å alla springer från sin trygga famn.. Säg mig när ska alla dessa människor få ro inte före bokslutet i himmlen kan jag tro. Jag vill bara bara vara slippa tänka å förklara alldrig tveka bara leka den som kräver ska jag neka... Livet är så kort lätt att glömma bort. Man presterar och levererar i både vått och torrt.. Men dagarna och nätterna ska gå i harmoni. Allting blir så lätt när man förstår att man är fri..

Började dagen med att plugga och sedan bar det av till att observera en svensklektion i ett klassrum och analyserat utifrån rummet, miljön och människorna och kopplat detta till egna erfarenheter och frågor som jag har velat få svar på...Som vad är det exakt om gör oss så rastlösa, för känslan kommer krypande utan att vi vet om det även som vuxna, kom på mig själv att jag gäspade ett tag o stäckte på armarna själv också...

Något enkelt svar är det inte på denna fråga men jag känner att jag har börjat nudda vid den nu men svårt att förklara om man aldrig har varit och suttit med i ett klassrum så ska försöka skapa en annan bild som jag kopplar till samma sak som händer när barnen tappat intresse i ett moment som man gör under en lektion...

Förr i tiden trodde man att om du vet att ett verb är något man gör som cykla och kör, kan du bygga upp meningar somska hjälpa dig att veta var ordet hör hemma i en mening (tillome låter sjukt jobbigt, kan inte själv nått om sånt idag) men idag är det annorlunda vi har en nya mål och kunskapskrav och våra styrdokument som vi ska hänvisa oss på ger en inget konkret på vad det är som sker under momenten som man utövar.

Man blir blind i sin egen bild av vad ens syfte är och glömmer bort själva saken i sig som man gör och detta gäller då mitt uppe i om du gör något...(när jag menar något så handlar det om kanske att läraren har tagit in en gäst som är en skådespelare ska berätta om sig själv) Utifrån att jag alltid tror att man har goda avsikter sviktar vi människor när vi väl är i situationen och vad denna lärare ville med att ha denna gästen här var att berätta om en annan text form..... vilket skeede under ca 1,5h på denna lektion som jag var på. 

Det som skedde var att barnen blev rastlösa efter de suttit i en ring på stolar och till och med så var det två som trillade av sina stolar för de klättrade rundor på dem....

De hade förra veckan hittat på frågor och vad hjälper det när de tre vuxna alltså skådespelaren, någon annan och läraren inte snappade upp på att barnen inte hade någon anning om hur det fungerar på en teater och ingen verkade fatta detta eller tog för givet....Ska man begära av skådespelaren att han skulle "måla" upp bilder i barnens huvud...

Efter ca 40min frågning om saker som aldrig kom vidare (handlade om hans ålder vad han tyckte om olika teatrar (påpeka att barnen fick höra massa namn på olika teatrar men fick inte reda på nått om dom förutom att han tyckte den var bra, samtidigt som de promotade teatern och gjorde reklam)

Nu vill jag inte att ni ska tro att jag hackar på skådespelaren för han inte snappade upp barnen på vad det var de associerade till utan då blev det "tystnad" till nästa fråga....40min!!!!!! Det är en lång stund och det var då jag själv gäspade....Andledningen att detta hände var att de var så måna om att barnen frågade än själva innehållet i frågan de ställde, troligtvis så tänkte de på nått och undrade vad detta han snackade om scenografi är osv...

Tanken god syftet bra men själva undervisningssyfte fallerade den på....

Inget är svart eller vitt enligt mig och därför vill jag påpeka att detta är för de som inte dömer utifrån att jag bryter ner folks sätt att göra saker på men så måste jag göra för att kunna förstå varför man själv gör som man gör och vad som inte skall glömmas om några år.....

För att fortätta så började barnen trevande med att snacka om smink och hur det kändes på huden...

Men fick som svar att ja det har man ofta....

(viktigt att tänka på här...Alla ser inte sina egna handlingar men skrivs de ner eller någon uppreppar då låter det annorlunda)

Inte så lätt att försöka ställa en fråga utan att behöva fråga rakt ut samtidigt som de vuxna ger varandra blickar att (De har ju inte med detta att göra) MEEEEEN det har det för barnet har ju associerat och undrar om nått och så fort vi vuxna gör likadant så blir vi tysta istället och tänker på nått annat och det gör barnen med...

Jag jämför detta med att om jag går till en vän som jag vet älskar skyrim och har spelat det jätte mycket och jag säger skyrim så kommer denna vän associera till massa saker i spelet medans jag kanske bara ser glädjen i han när han pratar om den, jag kan ju inte få bilder och koppla till saker i skyrim med andra saker jag sett alltså associera från innehållet i spelet till andra saker för då blir det bara en monolog som blir min vän berättar om spelet.

Samma sak gäller ord och dess betydelse och nu återkomer vi till att veta vad ett verb är....

Så vad var det som gick fel i klassrumet idag enligt min mening:

-Barnen kunde inte "se" saker (accosiera)

-Inget stöd av läraren ifrån av snappa upp deras sätt att vilja söka kunskap

-Ingen ledde in på själva teater och hur det fungerar som jag tror var själva målet

Frågan här är inte vad denna lärare hade gjort annorlunda utan hur kan jag själv stanna upp i klassrummet och snappa upp för att kunna bryta från det gamla systemet och metoder man använde förr...

Något denna läraren hade lyckats med var stämningen i miljön och atmosfären som märktes att barnen trivdes i klassrummet men är som sagt understimulerade...

Enligt den nya lgr11 ska vi som lärare hitta vägar till att barnen ska söka egna svar och få bra förutsättningar för att kunna leva i framtiden som vi inte själva vet något om....Hur jag ser på livet är annorlunda än min näste, men glömmer man bara inte bort själv ens egna människliga reaktioner på händelser kan jag kanske bryta mina egna mönster som jag har gjort innan jag började på lärarutbildningen....

Nu dags o hämta tvätt......